I dessa tider före jul, då konsumtionhysterin är på topp, tillsammans med självmordsstatistiken, dödsfall pga pluggade artärer, ficktjuvsoffer, elförbrukning med mera,då egentligen hela landet är på topp, så borde man verkligen ta några steg tillbaka och reflektera över alla andra 364 dagar på året då vi inte ger varandra presenter och stela kramar.
Men det skiter vi i! Vi bakar pepparkakor istället! Eller, inte jag, jag äter, medan tomten som springer runt i lägenheten julstökar.
Tomten har i sin munterhet planerat att bygga ett pepparkaksjordskepp, helt utan bildäck, men med en del nonstops på som pynt.
När det luktar pepparkaksbak, som jag iofs inte känner, av, för jag röker för mycket tobak, så börjar det snurra och knaka i huvudet. plötsligt luktar det lite bränt, och vips, har man kommit på lösningen på alla byggnadstekniska problem, och egentligen alla problem vi någonsin kan skaffa oss.
Världen behöver bli lite snällare, det kan vi alla enas om, undersökningar visar att regelbundet pepparkaksätande ökar snälle hos enskilda individer med upp till 64% (se http://www.scb.se/)
Väldigt lite forskning har gjort i hur människan påverkas utav att konstant bli utsatt för pepparkaksdoft, men vad jag vet, har ingen hittat några tecken på att det skulle skada människan.
Pepparkakan har sedan urminnes tider använts för husbygge, både för sina värmeisolerande egenskaper, samt för dess oerhörda attraktionskraft hos individer i sin omgivning. Människor, stora som små, drar sig naturligt till pepparkakor och pepparkakshus. Detta har utnyttjats utav häxor för att få möjlighet att äta barn. (som är en häxas favoriträtt)
Bildäck kan ju potentiellt skada ryggar då folk bär dem, de är dessutom oftast svarta, och om man inte gillar svart färg kan det vara hemskt obehagligt att veta att innanför våra vackra väggar, finns något så fult och svart som ett bildäck. (liksom, jag gillar inte ens bilar)
Mitt förslag är därför att vi skrotar hela planen med jordskepp, och istället inriktar oss på stora, vackra, och helt funktionsdugliga pepparkakshus. Pepparkakshusen har en mängd fördelar, främst i energifrågan, då nonstops har en mycket hög energihalt, som lätt kan utvinnas för att driva pepparkakslampor, pepparkaksugnar, m,m. Pepparkakan har även en naturligt mjölkasammlande egenskap, (pepparkakor suger även upp havremjölk, sohamjölk, rismjölk, etc, för er veganer)
Fönster gör man billigt utav smält socker, det smälta sockret kan även användas som fogmedel, och för att fästa nonstops ordentligt, så att vi aldrig blir strömlös. Växter och julkryddor kan utan problem vattnas med mjölk, vilket verkligen hade gynnat vår svenska försurade mark. Då pepparkakan främst är ett födoämne, kommer det aldrig bli någon hungersnöd, vi kan alltid knapra i hörnen när det är kärvt, och reperationskostnaderna kommer vara hemskt låga, särskillt med stora vetefält och en välorganiserad nejliksodling. En annan fördel är användandet utav ljus sirap, då sirap är naturligt kladdigt, och därför kul.
Jag vill gärna höra era egna tankar och reflektioner. Självklart måste vi ta reda på eventuella effekter utav ständigt pepparkaksintag. Men när lakritstrollet i pellefant bodde i den stora pepparkaksborgen och var elak mot den lilla musen som jag inte minns namnet på, så fick han pepparkakor utav pellefant, och han blev faktiskt mycket snällare.
Men det skiter vi i! Vi bakar pepparkakor istället! Eller, inte jag, jag äter, medan tomten som springer runt i lägenheten julstökar.
Tomten har i sin munterhet planerat att bygga ett pepparkaksjordskepp, helt utan bildäck, men med en del nonstops på som pynt.
När det luktar pepparkaksbak, som jag iofs inte känner, av, för jag röker för mycket tobak, så börjar det snurra och knaka i huvudet. plötsligt luktar det lite bränt, och vips, har man kommit på lösningen på alla byggnadstekniska problem, och egentligen alla problem vi någonsin kan skaffa oss.
Världen behöver bli lite snällare, det kan vi alla enas om, undersökningar visar att regelbundet pepparkaksätande ökar snälle hos enskilda individer med upp till 64% (se http://www.scb.se/)
Väldigt lite forskning har gjort i hur människan påverkas utav att konstant bli utsatt för pepparkaksdoft, men vad jag vet, har ingen hittat några tecken på att det skulle skada människan.
Pepparkakan har sedan urminnes tider använts för husbygge, både för sina värmeisolerande egenskaper, samt för dess oerhörda attraktionskraft hos individer i sin omgivning. Människor, stora som små, drar sig naturligt till pepparkakor och pepparkakshus. Detta har utnyttjats utav häxor för att få möjlighet att äta barn. (som är en häxas favoriträtt)
Bildäck kan ju potentiellt skada ryggar då folk bär dem, de är dessutom oftast svarta, och om man inte gillar svart färg kan det vara hemskt obehagligt att veta att innanför våra vackra väggar, finns något så fult och svart som ett bildäck. (liksom, jag gillar inte ens bilar)
Mitt förslag är därför att vi skrotar hela planen med jordskepp, och istället inriktar oss på stora, vackra, och helt funktionsdugliga pepparkakshus. Pepparkakshusen har en mängd fördelar, främst i energifrågan, då nonstops har en mycket hög energihalt, som lätt kan utvinnas för att driva pepparkakslampor, pepparkaksugnar, m,m. Pepparkakan har även en naturligt mjölkasammlande egenskap, (pepparkakor suger även upp havremjölk, sohamjölk, rismjölk, etc, för er veganer)
Fönster gör man billigt utav smält socker, det smälta sockret kan även användas som fogmedel, och för att fästa nonstops ordentligt, så att vi aldrig blir strömlös. Växter och julkryddor kan utan problem vattnas med mjölk, vilket verkligen hade gynnat vår svenska försurade mark. Då pepparkakan främst är ett födoämne, kommer det aldrig bli någon hungersnöd, vi kan alltid knapra i hörnen när det är kärvt, och reperationskostnaderna kommer vara hemskt låga, särskillt med stora vetefält och en välorganiserad nejliksodling. En annan fördel är användandet utav ljus sirap, då sirap är naturligt kladdigt, och därför kul.
Jag vill gärna höra era egna tankar och reflektioner. Självklart måste vi ta reda på eventuella effekter utav ständigt pepparkaksintag. Men när lakritstrollet i pellefant bodde i den stora pepparkaksborgen och var elak mot den lilla musen som jag inte minns namnet på, så fick han pepparkakor utav pellefant, och han blev faktiskt mycket snällare.